Operationen skulle ta en timme, sade läkaren.
Det vet jag förstås inget om, jag vaknade nog upp vid lunch. Jag låg tillfälligt på en annan avdelning i väntan på att få plats på rätt avdelning. Det är nu fredag.
Nu hade jag återigen uppkopplats med dropp, syrgas och även kateter. Mot eftermiddagen blev jag placerad i sal, fyra platser. Jag fick fönsterplats och hade fin utsikt mot den nya runda sjukhusbyggnaden. Jag bodde på Kirurgen avd 8, våning 6, sal 7.
Ganska snart gjorde sig rumskamraten liggande mittemot vid fönstret sig hörd och hälsade på mig, hon undrade vad jag hette. Hon hade tjocktarmscancer, jag tror hon hade legat här en vecka. En trevlig äldre dam.
På min sida låg en äldre man som hade magsår. Han hade tydligen nyss också kommit hit. Han var sur och tvär. Muttrade mycket och brydde sig inte om låta bli att harkla sig ljudligt. Och inte dämpa diverse andra kroppsljud heller.
Även här blev ju vi nyanländna kollade en gång i timmen. Jag skrattade tyst åt gubbens kommentar när de tog sig an honom: ”Ah näe, ska ni sticka mig nu igen! Man är ju som en jäla nåldyna!” Lite humor hade han under all den där butterheten.
Jo många nålstick har man fått, bara de där s k infarterna har jag nog fått nya tio gånger under veckan…
Alla mina värden var dåliga. Blodtrycket var extremt lågt, jag har visserligen vanligtvis lågt blodtryck. De frågade om jag rökte (igen)!? Jag hade feber. Pulsen var för låg och min syresättning var också för låg. Jag andades ju inte fullt ut. Nej, kanske inte så konstigt; jag hade visserligen inte ätit något på tre dagar, men heller inte tömt tarmarna på en vecka heller.
Vid ronden berättade läkaren att min blindtarm hade brustit och de hade fått öppna upp magen från naveln och ner för att kunna rensa upp. Nu var dock min blindtarm borttagen och han tröstade mig med att nu behöver jag ju inte oroa mig för att få blindtarmsinflammation igen… Mellan raderna kunde jag ana att de tyckte jag hade hög smärttröskel.
Jag fick lov att äta soppa. Antingen champinjon-, sparris-, broccoli-, eller tomatsoppa. Jag valde tomatsoppa, tänkte att den inte innehöll mjölk eller grädde. Det kändes lite för kraftigt med mejeriprodukter nu. Tomatsoppan var givetvis utblandad med mjölk/grädde – inte riktigt kombon jag gillar i vanliga fall heller – det blev några skedar av den. Den var ju inte god, säkerligen pulversoppa.
Maken kom och besökte efter jobb, han tog med hem sig de kläderna jag hade haft på mig när jag kom in. Han skulle komma igen dagen efter och han fick en lista på vad jag ville ha. Han besökte mig varje dag, såklart.
iMittLiv 